Alltså, ni fattar inte hur jäkla ont det gör....Charlie har inte vassa hajtänder som Troya hade, han har synålar till tänder, så JÄKLA vassa! När han tagit något i munnen som han inte får så är det ingen av oss som vill in i hans mun och plocka ut det. Man skriker i högan sky, det går inte låta bli, shit vad ont det gör. Och om det inte är vi som skriker så är det Troya...när han fått tag på ett öra eller hänger i kinden på henne :-)
Det går hyfsat bra hemma faktiskt. Dom leker mycket och tjaffsar lite, som det ska vara. Men all tid går ju åt till hundarna, lite svårt att kombinera med att jobba...lite slitsamt måste jag säga...men dom är ju så söta :-)
